Linda Malm

liksom en fågel skall du dö och
stilla slockna utan ord
och skiljas ifrån träd och sjö
och moln och hem och jord.
det är så lyckligt och så lätt och
utan kval och sinnesnöd.
Det är ett gammalt enkelt sätt
att dö en fågeldöd.



Fångens almanacka!
timmarna kryper, dagarna driva
långsamt som skyar ur mitt liv.
varje afton i bordets skiva 
skär jag en skåra med min kniv 
kindernas skrynklor och pannans fåra,
längtans sugning och blodets hets,
dagen själva blir bara en skåra
skuren in av en knivbladsspets.
glödröda tankar, som sprängt och tumlat
i min hjärna och sprakat fritt,
trotsiga ord, som munnen mumlat,
allting ligger i detta snitt.
vaknade ur det jag skrev eller läste 
räknade strecken jag om och om,
tills mitt blod pulsarna jäste 
och jag i feberfrossa kom.
men på hur många skåror som fattas 
törs jag ej grubbla huvudet trött.
jag blir lugn vid dagsljus, som mattas
blekt till skymning, när solen dött
domnande dag, du gjorde mig illa, 
nu du dock övervunnen är.
jag förlåter och tacksamt stilla 
in i ditt snitt i bordet jag skär.